King of Mälaren, höst 2015

Igår var det återigen dags för tävling. Som jag har längtat. Redan i torsdags började prepp och pyssel med att banta ned mängden utrustning för att maximera utrymmet i båten. Istället för både väska och hink så fick väskan för första gången klara sig på egen hand. Många svåra val och ändringar senare fick de fyra lådorna till slut se ut så här:

En rimlig och trevlig laguppställning. Sedan är det ju så att man ändå har med sig fyra gånger fler beten än vad som kommer att användas. Men känslan när det visar sig att man lämnat en potentiell kodknäckare hemma är inte rolig. Därav garderingarna.

Pysslet fortsatte förstås på fredagskvällen. Jag lånade föräldrarnas sommarstuga strax utanför Sigtuna där jag tillbringade kvällen med krokvässning, tafstillverkning samt lite gummipyssel. På väg genom Uppsala hade jag nämligen tittat förbi hos M&Å Fiske. Det behövdes päronsänken men blev också några Bauer Power Rattles. Med det kraftiga regn som kom under fredagen tänkte jag att vattnet kanske skulle grumlas upp lite på Mälaren. Kanske behövde gummina rassla lite för att ge framgång? Det visade sig kvitta för min del.

Nåväl, jag riggade några gummibeten med rassel men också de två Syndromtailar som fick följa med. Den ena i tailen och den andra i paddeln. 

Rasselkammare i en lätt guldig Baggepaddel som pryder Syndromtailen i Golden Shiner-färg. Vinnande koncept?

Lördag morgon, klockan 07.45 i Sigtuna hamn. Ett morgonpiggt och taggat gäng gäddfiskare står redan och väntar, pratar och köper kaffe i den provisoriska kiosken. En jämn ström av välutrustade båtar glider in hamnen, en efter en. Stämningen är hög och förväntan ligger tung i luften.
Själv hade jag tagit bilen till Sigtuna och stod och väntade på resten av Team Syndrom; Aleksander och Honken (Erik). De kom sjövägen från Skarholmen, Uppsala i Honkens Buster. Under tiden anmälde jag teamet, hämtade ut mätbrädan och snackade lite med andra taggade gäddfiskare.

Båtarna börjar att radas upp...

Aleksander och Honken dök upp, kaptensmötet hölls och sedan släpptes vi i sakta mak iväg ut ur hamnområdet. Startfältet, bestående av 126 båtar, delades upp i två läger; de som skulle söderut och de som skulle norrut. Vi tillhörde den skara av ca 30 båtar som styrde norrut.

På väg ut

Kapten Honken och Aleksander

Startskottet gick och en relativt lugn färd norrut inleddes. Vi hade en tydlig plan för dagen med tillhörande mål. Planen var några vikar och kanter och målen var att hålla sig till planen och att plocka upp fem godkända fiskar. Med detta lyckades vi!

Vi hade tagit ett beslut dagarna innan tävlingen att lägga lite tid på transport så trots att själva tävlingstiden började 09.00 var det först ca en halvtimme senare som våra beten fick bli blöta. Efter fem minuter hade Honken redan krokat av en fisk men dessvärre var den under minimimåttet på 70 cm. Strax därefter var det Aleksanders tur och denna fisk låg precis på gränsen.

Första godkända!

Under den följande timmen plockade en het Aleksander ytterligare tre godkända fiskar. Det var nästan att man hörde Alicia Keys "This girl is on fire" ljuda över fjärdarna...

Prick 70...

... och 70 igen...

...men även en bättre fisk på 88 cm.

Bra kondis!

Även Honken tog en godkänd under morgonen vilken blev dagens längsta för oss.

89 cm

Klockan 11.15 hade vi redan de fem godkända fiskarna. Strålande! Men vad gjorde jag under denna tid när grabbarna plockade godkända fiskar, kanske ni undrar? Jo, jag håvade, fotade, tappade en snipa och kastade bort min Syndromtail i fluo-papegoja. Samma bete som tog en 108:a för inte så länge sedan och som jag monterade in en rasselkammare i under fredagskvällen. Snyft!

Nåja, sådant som händer och nya tag mm... Det var ändå med ett lugn och team-självförtroende som vi fortsatte drifterna i jakten på att bättre de 387 cm vi kommit upp i. Men det var lättare tänkt än gjort. Under resterande 3,5 timme (borträknad halvtimme för att hinna tillbaka till Sigtuna hamn till senast 15.15) hände inte så värst mycket. Förutom att Aleksander fick en icke godkänd, jag fick två icke godkända och hade ett monsterhugg som var borta efter mothugget, samt att också Honken tog en för liten fisk. Det mest uppseendeväckande var dock ett vevstoppshugg som Honken fick två meter från båten. Mothugg och sedan en stor fisk som ligger i ytan. -Jävlar, den är fin, tjoar han. Håvman som jag var (då jag inte plockade godkända fiskar) började jag att tokveva hem mitt, precis utkastade, bete. -Den sitter dåligt, sa en lätt stressad Honken och innan jag ens hunnit veva in halvvägs och innan fisken ens hunnit närma sig båten det minsta hoppade den av den enda lilla krokspets som suttit längst ut i mungipan. Den tjocka fisken, som låg i 7-kilostrakten och runt metern simmade iväg och Eriks vrål av missnöje ekade längs Mälarens stränder en längre stund. Snopet, men det är fiske vi talar om. Sådant som händer och nya tag mm...

Vi nötte oförtrutet på men tiden var obarmhärtig och det var snart nog dags att återvända till hamnen. Trötta, lite kalla, hungriga men mest ganska nöjda gled vi in i Sigtuna hamn strax efter 15.00. Det var inte särskilt många båtar i hamnen vilket brukar betyda trögt fiske. Många som kanske insett att de inte skulle hinna plocka upp tillräckligt med godkända fiskar och därför bara lämnat in mätbrädorna och dragit hem. Så som vi gjorde i våras...

Märkbart få fiskare framför kiosken efter avslutad tävling. Det blev dock fler under prisutdelningen.

Aleksander och Erik tackade för sig (det var jag som skulle tacka mest) och drog norrut, hemåt. Team Syndrom hade inget med toppstriden att göra och hade heller ingen längsta fisk som kunde ge något pris. Så även jag begav mig hemåt med en tudelad känsla. Glädje över att vi som lag lyckats med vår målsättning men besviken över att jag personligen inte kunnat bidraga med godkänd fisk. Men mest glädje. 387 cm, kan nog räcka till topp 20 tänkte vi alla tre innan hemfärd men det visade sig räcka lite längre än så.

Topp tio! Nia, för att vara exakt.

Nionde plats, av 126 startande båtar proppade med duktiga gäddfiskare, får vi vara riktigt nöjda med. Det är min bästa lagplacering hittills på Kingen. Riktigt roligt!
Jag vill passa på att tacka mina duktiga team-kamrater, bra fiskat! Tack även till arrangörerna som än en gång lyckats organisera en mycket trevlig tillställning. Och sist men inte minst; grattis Team Zissou/Esoxgear till vinsten och respektingivande 469 cm.

Skitfiske på er, så länge!

P.s För att få bättre koll på resultatlistan och kika på den individuella tävlingen, besök King of Mälarens hemsida.